English Russia

”English Russia  is a daily entertaiment blog devoted to the events happening in Russian speaking countries, such as Russia (Russian Federation), Ukraine, Belarus, Moldova, Kazakhstan, etc. Everyday something interesting happens in the countries occupying 1/6 of the populated world. We are here to inform you about it.”
Så står det på en av de mest konstiga och överraskande intressanta sidor jag har sett på länge. Efter att ha tittat genom några inlägg här får jag en känsla av att japanerna har fått ett oförtjänt rykte som jordens konstigaste folk. Ryssarna kan minsann också, fast på ett mer förfallet och trasigt sätt förstås.

Men sidan handlar inte bara om konstigheter, utan även om fantastiskt kreativt arbete och ..typ allt möjligt!

Jag menar, kolla bara!

Tack Linda, för länktipset!

/Kjell

Blogg-flytt

Jag flyttade till wordpress istället, för att jag tycker att det verkar ballare.

/Kjell

Kollektivbloggens födelse!

Hejsan!

Jo, såhär va:

Efter ett samtal med Albert från http://albertstreetart.blogspot.com/, kom vi fram till att en Kollektivblogg skulle vara bra att ha. Kanske mest för den dära RSS-grejen som jag fortfarande inte riktigt fattar, men som ska vara bra för något. Och så kan det vara praktiskt att ha en blogg där man lägger upp konkreta nyheter som inte når folk lika effektivt som kollektiv-wikin.

Jag håller för tillfället på med en projektplan för Kollektivträff, där den största grejen är tidsplan. Min första reaktion var att tidsplan verkar ganska svårt att formulera, men efter att ha tänkt lite till, så kom jag på att det är ett mycket effektivt sätt att strukturera utveckligen av arbetet kring Kollektivträff. Så, antagligen kommer jag skriva färdigt projektplanen imorgon och lägga upp på Kollektivträff-sidan.

Albert sa även att han har börjat bli mycket inspirerad och sugen på Kollektivträff. Jag känner samma sak och det känns som att projektet växer hela tiden. Det får såklart inte bli större än att vi klarar av det, men jag är inte säker på att jag menar att det växer i storlek på det viset. Det känns liksom viktigare, ju mer jag tänker på det. Särskilt viktigt känns det när jag pratar med folk som har svårt att föreställa sig det. Jag vill ju nå dem också och lyckas jag med det, genom att visa dem istället för att förklara, så har jag gjort stora framsteg.

Nä… nu får jag inte skriva mer, klockan är mycket och imorgon är det skola.

Pussinattifluff!